Svensk ordbok 2009, webbversion
verb speglade speglat
spegl·ar●betrakta sin egen bild i en spegel
Nollhon tog på sig den nya klänningen och speglade sig○äv. bildligtträden speglade sig i sjönspegla sig (i ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. speghla sik
Subst.:vbid1-335575speglande,
vbid2-335575spegling