Svensk ordbok 2009, webbversion

spe`gla sig verb speglade speglat spegl·ar●betrakta sin egen bild i en spegel Nollhon tog på sig den nya klänningen och speglade sig○äv. bildligtträden speglade sig i sjönspegla sig (i ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. speghla sik Subst.:vbid1-335575speglande, vbid2-335575spegling